alteregot

Alla inlägg under mars 2014

Av MLJ - 15 mars 2014 10:26

Dag 15..... Otroligt att jag klarat så många dagar! Varje dag är en vinst och nu är det bara 85 dagar kvar :-)


Hoppas ni inte har haft alltför stora problem i stormen, jag vet att den har slagit till ganska hårt på sina ställen.


Idag blir det en "liten" tur till Glasets Hus i Limmared. 

http://www.glasetshuslimmared.se/sv/hem/


Det ser riktigt mysigt ut och jag hoppas vi inte blåser bort på vägen :-)


Min kusin och en väninna har Vernissage och det måste vi givetvis kolla in.


Förhoppningsvis har jag en massa bilder om det i morgon.

Ni som har vägarna förbi och är konstintresserade tycker jag ska ta ett litet besök. Det håller på till den 13 april.


Det var det jag hann idag, för nu bär det snart av!


#blogg100 #vernissage #limmared #glasetshus 

ANNONS
Av MLJ - 14 mars 2014 19:35

Dag 14....

Ett av föredragen igår som fastnade allra mest, var ett ämne som berör många på olika sätt.

Det handlade om hur män (väldigt få kvinnor) tar kontakt med barn i de sociala medierna.

Så skrämmande att se hur en konversation kan se ut. Jag har svårt att se att man har behållning av att förföra barn. Dessutom har många av dessa män både fru och barn och då kan man undra vad som försigår i hemmet. Tydligen var detta något som pågick inom alla yrkeskategorier och samhällsklasser.


Det är verkligen så att det inte längre är lönt att säga till sina barn att akta sig för den "fula gubbe". Denna "gubbe" finns inte längre. Nu kan han se ut som vem som helst, inget som syns utanpå. 


Hur pratar ni med era barn om detta ämne?


Föreläsaren sa en hel del bra saker. Idag har allt yngre barn tillgång till internet och går in på en mängd olika forum, Dessutom är barn väldigt nyfikna och oerhört naiva. Så det är bara att inse, att någongång får en del barn syn på något som den inte är mogen nog för att hantera. I många fall vågar inte barnen prata med sina föräldrar om detta. Det kan bero på att de vet att de har gjort något förbjudet och skäms över vilken sida de sett. De har kanske visat sig avklädd framför en webcam och insett misstaget alltför sent. Det är så lätt att bemöta barnet med anklagelse istället för att stötta och hjälpa.

Det kan vara så att föräldern börjar diskutera hur barnet har hamnat på denna speciella sida. Kanske frågar man barnet om vem som har visat barnet denna sida. Föräldern ringer klasskompisens föräldrar och sen är cirkusen igång. Detta hjälper ju inte direkt där och då. Om man istället hade hanterat det med att prata med barnet om vad den sett. Då kanske man har större förutsättning till att nå barnet och kan hjälpa till på ett annat sätt. Det är svårt att sätta sig över sin egen oro och ilska och bemöta barnet lugn och tryggt.

 

Jag kände mig mycket illa berörd då jag vet att det händer alltför ofta att en förövare lyckas med att få barn och ungdomar att begå brott mot sig. En handling som ger sår för hela livet och alltid kommer att finnas kvar som en tagg hos den drabbade.

Så, prata med era barn. Skapa tillit och en trygg miljö så att barnet kan berätta om sin vardag utan att få försvara sig. Föreläsaren sa även om föräldern visade sig nyfiken kan man ju sitta med barnet och följa med inom de sociala medierna. Fråga efter forumen och se vad det finns för ämnen så att ni ser vad som pågår.

 

Ja, det var vad jag hade att säga.....

 

#blogg100 #barn

 

 

ANNONS
Av MLJ - 13 mars 2014 08:23

Dag 13.....


Idag blir det inte så mycket......

Det blev mitt första morgoninlägg och så har jag inte mycket att berätta, typiskt. :-)

Jag är snart på väg till Helsingborg för en träff med Näringslivets säkerhetsdelegation, NSD.

Jag sitter med i arbetsgruppen för region syd och måste säga att det blir ett fullspäckat program.


Vi kommer bland annat att ha Missing People på besök och dag två blir ett studiebesök.

Jag får berätta mer imorgon :-)


Har ni inte läst gårdagens saga, så gör gärna det.

Kul att höra om ni kan se ansiktet i trädet....


#blogg100  

Av MLJ - 12 mars 2014 20:42

Dag 12......


Idag har jag ett annat upplägg och ska nu göra en liten saga :-)


Kanske lite barnslig, men vad gör det? 

Ibland får man testa sin kreativa sida....


Vem har stulit änderna?

 

Det började en helt vanlig dag, en sen eftermiddag i mars.

Dagen innan:

Vi var ute på vår första promenadrunda på nya boendet och längs vägen mötte vi det tuffa gänget, And-ligan.

De var trötta efter ett ivrigt badande med lek och stoj i Saxån. Vanligtvis brukade ankorna vara i vattnet mycket längre, men det var en speciell dag. Det var fredagsmys! Då samlades alla änderna väldigt snabbt och inväntade godsakerna. 

När vi närmade oss såg vi att alla tittade på oss och de följde varje steg vi tog.

De kvackade lite dovt och det blev högre och högre. De blev så besvikna när de upptäckte att vi inte hade något bröd till dem. 

När vi såg hur ledsna de blev, lovade vi att komma tillbaka nästa dag.


 

När vi kom tillbaka dagen efter, så upptäckte vi att And-ligan var borta!

Vi förstod att något hade hänt eftersom vi hade bestämt att mötas och att vi skulle äta tillsammans. 

Men vad hade hänt?

 

Vi hittade ett vittne som hade befunnit sig på plats, hon ville vara anonym. 

Vittnet: Jag höll till lite längre bort i trädgården, när jag såg ett märkligt moln.

Det svepte med sig alla änderna. Jag trodde inte att det var sant, jag har aldrig upplevt något liknande.

Efteråt hörde jag en viskning: Prata med mannen i trädet. 

Vittnet pekade mot trädet på andra sidan trädgården.


 

Efter att ha letat igenom alla träden i skogen hittade vi äntligen mannen i trädet. Vi kunde skymta hans ansikte längst ned i trädet.

Mannen berättade att enlig en gammal sägen, finns det en äldre dam som bor ensam i en fängelsecell långt under marken. Damen har alltid bott där och ingen vet varför hon hamnade där från början. Det talades om att hon kände sig ensam och hämtade hem alla djuren till sig. Ingen visste om detta var sant...

 

Vi hittade fängelsehålan och pratade med damen. Här är hennes ord: Jag kan inget säga, väste damen. Om ni hittar den osynliga trappan och den visar sig för, följ den. Det är allt jag kan säga.

Damen vände sig om och gick längre in i cellen..


 

Vi vandrade in på en okänd stig och plötsligt tog det bara stopp. Vi vände oss och började gå tillbaka. Då hörde vi ett brak och trappan framträdde allt klarare bakom oss. Vi provade att gå upp ett par steg för att testa om den höll. Det gjorde den, så vi sprang upp.


 

Väl uppe bredde ett fält ut sig och vi mötte rådjuren. De undrade vart vi var påväg. När de förstod att vi letade efter And-ligan hjälpte de oss att spana. De höll koll åt alla håll.......



Plötsligt fick dem upp ett spår! En av spanarna sprang iväg i full fart för att följa upp spåret.

Den sprang i två dagar utan avbrott och plötsligt hörde rådjuret ett: kvack........

De blev glada för att någon hade letat efter dem och följde med rådjuret hem igen.

Nu simmar änderna åter i Saxån, väntandes på fredagsmys........


#blogg100 #foto #saga #rådjur #berättelse #saxån








Av MLJ - 11 mars 2014 22:30

Dag 11....

Ja, jag fortsätter att sladda in såhär på kvällskvisten. Jag misstänker att det inte är bra taktik om jag ska få mycket trafik till min blogg. Idag har det varit hela tre personer som har varit och hälsat på. Jag måste säga att det verkligen är ett bottenrekord :-) 

Tror att jag får engagera mig ännu mer och gå in och läsa och kommentera ännu mer.

Fast anledningen till att jag skriver är att jag vill utmana mig själv. Om jag tar tag i skrivandet så kanske jag kommer att ta tag i mina andra skrivprojekt.


Jag har inte mycket att säga idag utan jag lägger in lite sommarbilder från i somras.


Om man ser mina bilder kan en slutledning dras och det är att jag älskar sommaren ;-)


   

Tycker att vissna blommor kan se intressanta ut när bilden tas riktigt nära.


   

Trollsländor är riktigt häftiga. Det är något med uppsättningen av vingar och färgerna.


#blogg100 #foto #bilder #trollslända #macro #vissen 





Av MLJ - 10 mars 2014 19:33

Dag 10..... Nu är det bara 90 dagar kvar och det känns som att jag kan räkna ner :-)

Tänk vad ett mejl kan göra för ens välbefinnande. Jag fick ett mejl där det stod att en av mina bilder var sålda. 

Som amatörfotograf var det riktigt kul och en bekräftelse som jag behövde just nu.


Det är andra gången jag säljer en bild och första gången var för två år sedan. Otroligt nog var det samma bild som är såld. Nu är det inte alls mycket pengar det handlar om, men det gör inget. Inte nu, men på sikt hade det varit kul om det hade blivit fler bilder. Jag tänkte få till lite fina tavlor och jag har en massa tankar på hur jag ska göra. 

Det kommer nog inte att vara i bara ett tema utan det kommer vara helt olika. Som jag ser det kommer det att spegla mig som människa. Varje människa är unik och har en massa olika sidor både bra och mindre trevliga. Det är så jag vill gestalta mina fototavlor, unika, vanliga och tilltalande. :-) Jag måste få drömma, någon dag blir det så för det har jag bestämt.


Det har varit en intressant dag idag.

Jag har haft en hel del funderingar på förbättringar, men inte vetat vem jag skulle rikta det till. När vi satt och tog en sen fruktstund, kommer rätt människa in i rummet. Jag och min kollega formligen anföll henne, verbalt :-) Min kollega har snarlika tankar och vi har spånat en del, vi har lite olika vinklingar på det.

Det slutade med att personen ville höra mer och jag satte ihop ett låååångt mejl med alla mina tankar.

Intressant, jag vet inte om något går att genomföra. Jag visade i alla fall att jag har en energi till att skapa nya arbetssätt. 


När jag kom hem mötte jag en av våra nya grannar vid brevlådan. Nu pratade vi bara i några minuter, men vi hann avhandla en hel del. Det visade sig att bägge hade fotografering som största intresse och vi jobbar på samma företag.

Jag fick höra att vi inte bara har fågeln, glada, utan även ormvråkar. Dessutom så går tydligen vildsvinen nästan fram till vårt hus. Det finns ett litet, litet staket som hindrar dem att ta sig över grusvägen och in till oss. Undrar om jag kan fota dem, men förmodligen är de så skygga att det inte kommer att hända. Det är kanske är bäst så......


#blogg100 #sålt #foto #förbättringsförslag #ormvråk #glada 



Av MLJ - 9 mars 2014 20:15

Dag 9....

Idag var det en helt fantastiskt dag. Nu nalkas en period där jag inte vet hur mycket eller lite kläder jag ska ha på mig.

Fast det är ju ett angenämnt problem nu när det går åt rätt årstid. :-) 


Jag satte ihop trädgårdsmöblerna ochh satte mig. Frös, hämtade mer kläder. Funkade ett tag, hämtade en filt.

Vi tog en promenad och då hade jag för mycket kläder.

Omgivningarna där vi bor är mycket intressanta och speciella. Smala, slingriga stigar som leden djupt in i skogen. Sidan om stigen rinner det en å. Träden som skördats av vind och sjukdomar, ligger kvar där de landade. Mossan breder ut sig på marken och på grenarna. På ett flertal ställen måste vi kliva över de nedfallna träden eller krypa under. Vi går över små broar, där den gamla trasiga bron fortfarande ligger kvar bredvid den nya. Vi fortsätter fram mellan två hagar och ut på sista grusvägen vid fälten. 


Jag tycker om att de har låtit naturen få vara, så gott som orörd. 

Förutom......hittar ni felen som finns på bilderna?..... 

 


     



#blogg100 #skog #promend #skräp 

Av MLJ - 8 mars 2014 21:31

Dag 8....


Idag är det den internationella kvinnodagen och den firade vi med en lång promenad i skog och mark.

Jag har rensat mina tankar och känner mer än någonsin att det behövs en förändring.


Veckan som gått har fått mig att inse att det nu snart är dags att ta ett avsked.

Ett avsked behövs för att få mig att bli hel igen och som ger mig möjlighet till att känna att det jag gör och den jag är, är bra nog. Jag kan inte låta bli att påverkas av någon annans tvivel och elakhet. Djupt inom mig vet jag att det som antyds och sägs inte handlar om mig utan tillhör den som uttalar orden. Nu känner jag att priset är högt, allför högt för att vara acceptabelt. Jag ger och ger, men det finns inget lager kvar. Det är tomt. 


Nästa steg kommer att väljas mer noggrant och jag får se detta som en dyr lärdom. 

Jag har ett mål och mina fötter rör sig snabbare och snabbare..... Mot någonting närande och inte tärande......

Min sambo har verkligen varit ett stort stöd för mig under den här perioden och det är jag tacksam för. 

 

Trots det något dystra budskapet är jag inte dyster, utan jag känner hopp.

Snart så.....

 

 

 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se