När jag var yngre hade jag en förkärlek för att köra snabbt. Jag var för naiv för att förstå vilka risker jag utsatte mig  och alla andra medtrafikanter för. Jag kände mig odödlig. 

Det är mycket som hänt under åren och jag är inte längre naiv. 

Det som fungerade som en riktig ögonöppnare var de tre kurser jag tog under kort tid genom jobbet. Jag utbildade mig till säkerhetschaufför och då gällde det att framföra bilen på ett tryggt och säkert sätt. Jag fick köra riktigt snabbt, undermanövrar, backa i hög fart, slalombana, bindel för ögonen, säker omkörning, forcera hinder, kränga av andra fordon från vägen och en massa andra roliga övningar. Det jag lärde mig mycket av, vara att få göra fel. Vad hände om jag tappade kontrollen i hög hastighet? Ja, inte mer än att bilen sladdade och jag rev några koner. Där var övningsbanan avsedd för dessa höga hastigheter och tillåtande för våra fel. 

Nu är det inte samma förutsättningar när det handlar om trafiken. Jag som pendlar varje dag, ser så mycket dumhet. Jag hör ofta att nu har det varit en olycka igen på E6 eller E22. Jag måste säga att det sker väldigt lite olyckor med tanke på hur många kör. Jag försöker hålla avstånd, men då är det alltid någon som tänker: vad bra nu har jag en lucka. Den luckan har nu krymt betydligt och plötsligt ligger jag på tok för nära. Sen har vi dem som tycker att jag är ivägen och tror att om de lägger sig kloss bakom så försvinner min bil. Vilket aldrig har hänt... 

Det som också visar på hög intelligens är den som får för sig att göra en omkörning, trots att vi närmar oss en kurva och vi inte vet vad som finns bakom kröken.  

Det finns inte en dag där jag inte måste bromsa hårt, gira och på ett eller annat sätt agera snabbt för att undvika en krock. Jag kan tycka att trafiken på något sätt speglar samhället. Vi kör tuffare, hårdare och bryr oss allt mindre om varandra. Det är mycket fokus på JAG och vassa armbågar. 

Nu finns det hopp och allt är inte svart.

Det finns människor som bryr sig om och ställer upp i vått och torrt. De som får oss att må bra och gör så att vi kan skratta. Likaså finns det otroligt bra förare därute, de som kan överblicka situationen och anpassar sitt körsätt efter det. De som stannar och släpper fram mig när jag stått länge och väntat på att köra ut. 

När gjorde du en god handling för någon annan utan att förvänta dig något tillbaka?

#blogg100 #bilkörning #pendla #trafik 

 

marica

9 april 2014 21:50

Jag funderar inte så mycket på det men hoppas att jag lever på ett sätt som får min omgivning att må väl. ♥

MLJ

9 april 2014 22:21

Generellt sätt funderar inte jag heller så mycket på det och samtidigt ser jag det för ofta. Den enda jag kan påverka är mig själv och jag kan välja att behandla andra på det sätt jag vill bli behandlad. Sen kan man spetsa till det och göra det där lilla extra ibland :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så, då var det dags igen! Frågan är, precis som förra gången, varför ger jag mig in i detta igen? Dock var det flera år sedan jag var med, så jag hoppas att jag klarar hela vägen :-)  Tror det var vid dag 67 eller något sånt som jag gav upp. Tyck...

Ja, jag är kvar. Har inte gett upp än :-) Det kommer dock inte att bli ett jättelångt inlägg.   Det var en lugn dag på jobbet och en trevlig fika på eftermiddagen. Efteråt var det dags för att köpa mer färg till pallarna och självklart följde...

Idag har flitens lampa lyst! Inte så mycket tid vid datorn och textningen, men det finns ju annat med.   Vi har målat pallat, oljat in en hel altan och handtvättat bilen. Så det har gått i ett och det är så skönt när jag sedan sätter mig.  ...

Jag har varit så trött idag och varje syssla har känts som om att bestiga ett berg. Även om jag känner mig mer utvilad nu så är kroppen sliten. Det kan vara så att jag har lite ont i kroppen efter den fina flygturen jag fixade åt mig igår :-)  ...

Under dagen har jag hört en hund med ett märkligt skall. Det låter som om den är i nöd. Så nu ikväll kom det tillbaka och jag tyckte inte att det lät bra. Jag tvingade med mig min sambo att följa med mig ut i mörkret.  Av någon konstig anlednin...