Nu börjar jag tappa räkningen :-) Dag 4 och 96 dagar kvar!

Jag sladdar in så här i elfte timmen och gör ett litet inlägg. Det har varit full fart idag med en del aktiviteter.

Startade dagen med att försova mig, inte att rekommendera. Kan väl säga att det blir lite av en rivstart att vakna så. Det känns som att dagen springer ifrån mig och jag kryper på knä för att hinna ifatt. 

Ett av dagens intressanta punkter var, kvällens mediala cirkel.

Ämnet för idag var scenarbete. Inget jag direkt längtar till och ändå tycker jag det är kul. Konstig mix det där.

Nervositeten ligger i att jag som gröngöling ska lämna bevis på att det finns en andlig närvaro.

Att den jag får kontakt med, blir så detaljerad och bra beskriven att en i publiken känner igen den.

Nu har jag "övat" i två år, men jag litar fortfarande inte helt på mig själv. 

I min utveckling ingår det att jag kommer att utsättas för lite olika lärdomar och rädslan finns i att inte kunna leverera något alls. Tanken på att jag stå där framme, tyst, inte en enda bild visas, känslorna uteblir, det är inte något jag vill uppleva. Jag vet att det kommer att hända och det finns säkert betydligt värre saker att råka ut för. Ja, den dagen den sorgen.

Det är fantastiskt vad jag kan uppleva när jag är öppen för det.

Oftast startar det med olika kroppsliga besvär, beroende på vad personen hade för sjukdomar i slutet av livet. 

Ibland kan det bli både starkt och smärtsamt och andra gånger bara en enorm värme.

Efter jag beskrivit symtomen och om jag har tur, kan jag få fram en bild på den avlidna.

Bilden gör det lättare för mig att ge en bra beskrivning, men det händer att den uteblir.

Förhoppningsvis blir det så bra att sittern känner igen det jag beskriver.

När det känns som jag har tappat det, inser jag att det är då jag lär mig mest.

Jag ser fram emot att få lära mig mer om mig själv och den underbara andevärld som jag tror existerar.

Förstår också att alla inte tror på ett liv efter döden, men det är ok. Hoppas bara att inte nyfikenheten för det jag inte förstår och tror på försvinner. Vem vet? Vi kanske kan hitta fantastiska saker på de ställen vi inte trodde fanns. 

See you!

#blogg100 #andligt #ande #seans #medialt #övernaturligt 

 

Chris

5 mars 2014 05:36

Intressant att läsa detta. Vi tror alla på olika saker. Och man vill ju gärna tro att dom som lämnat oss vakar över oss där uppe.

http://lifeonsecondfloor.blogg.se

MLJ

5 mars 2014 07:23

Det är en intressant värld att upptäcka och jag känner en stor ödmjukhet inför det jag fått se. Mmmm och jag tror verkligen att de sitter däruppe och hälsar på oss när vi behöver det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så, då var det dags igen! Frågan är, precis som förra gången, varför ger jag mig in i detta igen? Dock var det flera år sedan jag var med, så jag hoppas att jag klarar hela vägen :-)  Tror det var vid dag 67 eller något sånt som jag gav upp. Tyck...

Ja, jag är kvar. Har inte gett upp än :-) Det kommer dock inte att bli ett jättelångt inlägg.   Det var en lugn dag på jobbet och en trevlig fika på eftermiddagen. Efteråt var det dags för att köpa mer färg till pallarna och självklart följde...

Idag har flitens lampa lyst! Inte så mycket tid vid datorn och textningen, men det finns ju annat med.   Vi har målat pallat, oljat in en hel altan och handtvättat bilen. Så det har gått i ett och det är så skönt när jag sedan sätter mig.  ...

Jag har varit så trött idag och varje syssla har känts som om att bestiga ett berg. Även om jag känner mig mer utvilad nu så är kroppen sliten. Det kan vara så att jag har lite ont i kroppen efter den fina flygturen jag fixade åt mig igår :-)  ...

Under dagen har jag hört en hund med ett märkligt skall. Det låter som om den är i nöd. Så nu ikväll kom det tillbaka och jag tyckte inte att det lät bra. Jag tvingade med mig min sambo att följa med mig ut i mörkret.  Av någon konstig anlednin...