Dag 12......

Idag har jag ett annat upplägg och ska nu göra en liten saga :-)

Kanske lite barnslig, men vad gör det? 

Ibland får man testa sin kreativa sida....

Vem har stulit änderna?

Det började en helt vanlig dag, en sen eftermiddag i mars.

Dagen innan:

Vi var ute på vår första promenadrunda på nya boendet och längs vägen mötte vi det tuffa gänget, And-ligan.

De var trötta efter ett ivrigt badande med lek och stoj i Saxån. Vanligtvis brukade ankorna vara i vattnet mycket längre, men det var en speciell dag. Det var fredagsmys! Då samlades alla änderna väldigt snabbt och inväntade godsakerna. 

När vi närmade oss såg vi att alla tittade på oss och de följde varje steg vi tog.

De kvackade lite dovt och det blev högre och högre. De blev så besvikna när de upptäckte att vi inte hade något bröd till dem. 

När vi såg hur ledsna de blev, lovade vi att komma tillbaka nästa dag.

När vi kom tillbaka dagen efter, så upptäckte vi att And-ligan var borta!

Vi förstod att något hade hänt eftersom vi hade bestämt att mötas och att vi skulle äta tillsammans. 

Men vad hade hänt?

Vi hittade ett vittne som hade befunnit sig på plats, hon ville vara anonym. 

Vittnet: Jag höll till lite längre bort i trädgården, när jag såg ett märkligt moln.

Det svepte med sig alla änderna. Jag trodde inte att det var sant, jag har aldrig upplevt något liknande.

Efteråt hörde jag en viskning: Prata med mannen i trädet. 

Vittnet pekade mot trädet på andra sidan trädgården.

Efter att ha letat igenom alla träden i skogen hittade vi äntligen mannen i trädet. Vi kunde skymta hans ansikte längst ned i trädet.

Mannen berättade att enlig en gammal sägen, finns det en äldre dam som bor ensam i en fängelsecell långt under marken. Damen har alltid bott där och ingen vet varför hon hamnade där från början. Det talades om att hon kände sig ensam och hämtade hem alla djuren till sig. Ingen visste om detta var sant...

Vi hittade fängelsehålan och pratade med damen. Här är hennes ord: Jag kan inget säga, väste damen. Om ni hittar den osynliga trappan och den visar sig för, följ den. Det är allt jag kan säga.

Damen vände sig om och gick längre in i cellen..

Vi vandrade in på en okänd stig och plötsligt tog det bara stopp. Vi vände oss och började gå tillbaka. Då hörde vi ett brak och trappan framträdde allt klarare bakom oss. Vi provade att gå upp ett par steg för att testa om den höll. Det gjorde den, så vi sprang upp.

Väl uppe bredde ett fält ut sig och vi mötte rådjuren. De undrade vart vi var påväg. När de förstod att vi letade efter And-ligan hjälpte de oss att spana. De höll koll åt alla håll.......

Plötsligt fick dem upp ett spår! En av spanarna sprang iväg i full fart för att följa upp spåret.

Den sprang i två dagar utan avbrott och plötsligt hörde rådjuret ett: kvack........

De blev glada för att någon hade letat efter dem och följde med rådjuret hem igen.

Nu simmar änderna åter i Saxån, väntandes på fredagsmys........

#blogg100 #foto #saga #rådjur #berättelse #saxån